Så här har jag inte känt på jättelänge. Jag är bara så grovt jävla ledsen och tårarna bara sprutar. Jag saknar att ha ett djur. Förra sommaren så sålde jag mina marsvin och jag har fortfarande skuldkänslor. Hur kan man sälja sina bästa vänner? Hur kunde jag..? Jag saknar dem så otroligt mycket just nu. Att ha någon i sitt rum, som lät lite på nätterna och så. Jag sov otroligt mycket bättre då. Nu sover jag knappt alls känns det som. Och när jag väl sover vill jag inte kliva upp ur sängen på morgonen, jag vill bara få dagarna att gå. Jag borde fånga dagen men.. Det går bara inte! :'/
 
Jag saknar också mina hamstrar. Curry och Notte. Mina första husdjur. Jag var överlycklig då jag fick hem dem och spenderade mycket tid med dem. Men Notte klämdes ihjäl i en dörr, inte med meningen såklart, men jag känner mig fortfarande skyldig. Curry skulle avlivas. Stackarn haltade och kunde knappt stå upp, men han somnade in en vecka tidigare. Usch.. Jag saknar att ha en liten gnagare som får plats i en hand, bara ha någon att tycka om. Men jag verkar inte tycka om nån längre. Visst, jag tycker om katten men det är inte samma sak. Och Globus.. Ja, han träffar jag ju bara nån gång i veckan, men jag vet att han aldrig kommer att bli min egna lilla ponny som jag drömt om så länge.
 
Nej usch, nu blev jag riktigt deprimerad.. Det är det här loven gör med mig. Jag får för mycket tid att tänka på, och inga bra tankar.
 
Nu ska jag sluta, för tårarna börjar ta slut nu. Behövde bara skriva av mig lite. Tack om du orkade läsa..